Vissa dagar kan jag må bra, vara hur lycklig som helst och inte sakna något.. Idag är inte en sådan dag. Jag är i och för sig lycklig, kan väl egentligen inte få det bättre bara det att det känns som att massor med saker inte alls går som jag vill eller har tänkt mig :S En känsla jag har handlar om mina vänner, en annan om lägenheten som vi önskar oss och det som bekymrar mig mest just nu är min guldklimp Zindra...

Just idag har jag varit jätte deppig.. Jag vet sedan ett tag tillbaka att hon har ett dåligt högerben, eller snarare en knäskål som är helt kass :S De senaste månaderna har jag granskat hennes gång, och försökt observera när hon går annorlunda eller mer "ansträngt". Till en början var det bara då och då, men den senaste månaden tycker jag att hon ser väldigt besvärad ut när vi promenerar. Hon liksom "kutar" med ryggen, på något konstigt sätt. Jag ser också att hennes knäskål "hoppar" när vi går, och jag försöker inbilla mig att det är jag som bara ser i syne bara för att jag vet att benet är dåligt. Dessvärre är jag rädd för att det jag ser, stämmer precis. Även när hon sätter sig och kissar så stöttar hon på sitt "friska-nyopererade ben" och tar alltid upp det nu dåliga benet i luften. Jag vet att jag måste ta tag i detta och boka en operationstid.. Varför gör jag då inte de?

Som jag har skrivit tidigare så väntar jag och Jimmy på att få en marklägenhet. Har lovat mig själv, och Zindra att jag ska boka en operationstid så fort vi fått besked om att en marklägenhet är vår. Att vi bor på tredje våningen är i stort sett den enda anledningen till att jag inte bokar tid för operation. Förra året när Zindra hade opererats för samma sak som vi tänkt göra nu, så märkte jag verkligen hur jobbigt det var för både oss och Zindra. De första 3 veckorna stöttar hon inte på sitt ben alls, vilket innebär att man i stort sett bara kan promenera max 10 meter. Hur mycket hinner en hund "kissa av sig" på 10 meter? Detta gör att vi ca varannan timme måste springa upp och ner för dessa trappor för att hon ska få kissa, då han aldrig får en chans att kissa av sig. Hade vi bara haft en trädgård kunde man tagit ut henne på gräsmattan, låtit henne vara därute i lugn och ro och vill hon kissa en gång gör hon de, vill hon snusa runt och kissa fler gånger får hon göra det.

Sitter här hemma framför datan varenda dag och bara hoppas att en marklägenhet ska bli tillgänglig för oss.. Varje morgon när jag vaknar går jag ut och sätter mig vid datan och kollar alla tänkbara lägenhetssidor. Jag går upp ur sängen med inställningen att "Idag kanske det finns en marklägenhet ledig, hoppas hoppas.." och varenda dag får jag samma svar av internetsidan - inga lägenheter just nu.

Zindras operation är något som jag måste göra, om jag inte vill att hon ska råka ut för samma sak som hon gjorde förra året. Jag vill boka in en tid, veta exakt vilken dag hon ska dit samt ha möjligheten att förbereda här hemma inför hennes "sjukskrivning". Jag vill inte att min hund ska lida, och så länge hon är i livet och kan tänkas få ett bättre liv och må bättre så är operationen ett måste!

Jag måste ta tag i detta.. Innan det är försent ;(