... är inte lätt! För en månad sen bestämde jag mig för att jag skulle röka min sista ciggarett fredagen den 30 September, och vara rökfri lördagen den 1:e Oktober. Änsålänge är jag rökfri, alltså snart 4 dagar utan ciggaretten! På ett sätt känner jag mig jävligt stolt! Jag har aldrig varit utan ciggaretten mer än 12 timmar (resan till thailand) så jag visste inte alls hur jag skulle reagera. Men det har gått jävligt bra! Ibland dyker tanken upp att jag INTE borde vara stolt, då jag fortfarande vill röka. Eller, jag kan inte säga att jag vill, men jag saknar det! Hela dagen idag har typ gått ut på att försöka komma på anledningar att fortsärta röka, och istället sluta vid ett senare tillfälle!

"Eftersom jag vet vid detta laget att jag kan vara utan ciggen, och att det inte var så svårt som jag trodde, så borde jag få röka fram tills den dagen kommer då jag blir gravid. Tänk vad enkelt det kommer bli att sluta då!"

Helt sjukt egentligen, men så tänker jag! Det bästa med det hela är att jag inte har några ciggaretter här hemma. Hade jag haft det, så kan jag säga att jag enbart hade lyckats vara rökfri MAX 2 dagar! Jag har också märkt att det är såå mycket enklare att INTE tänka på ciggaretten när Jimmy är hemma. Timmarna bara springer förb, och han får mig verkligen att tänka på annat. Jag kan säga som såhär, det är mycket som Jimmy har gjort för mig denna helgen, och jag hade INTE klarat detta utan honom.. Det är en sak som är säker <3