Besvikelsen är nog en av de jobbigaste känslorna att uppleva.. Men vilken människa är värd din energi, om du inte får ett skit tillbaka? Ingen... Det kommer en dag då man ger upp allt.. Man slutar att kämpa för de saker som tidigare betytt massor. Man slutar att bry sig, och man slutar att tänka.. Man försöker att fokusera på meningen med livet, och inser ganska fort att det inte finns någon mening med att må dåligt varenda dag, eller få andra människor att känna sig dåliga varenda dag. Meningen med livet är inte att få andra människor att må dåligt eller känna sig utstötta! Meningen med livet är inte heller att behandla sina lika helt olika.. Min mening, med mitt liv handlar om att finna lycka, känna glädje och framförallt glädjas för andra och med andra.. Varför måste det hela tiden finnas en baktanke med allt? Varför måste det finnas skitsnack och oärlighet bland vissa människor för att de överhuvudtaget ska fungera tillsammans?

Varför bryr jag mig så mycket om andra, när det i själva verket bara finns ett fåtal människor som bryr sig tillbaka, om mig..? Varför måste jag tänka på allas bästa?! Varför bryr jag mig om människor som sitter ensamma hemma på helgerna, när de aldrig visar omtanke tillbaka? VARFÖR?! Ibland önskar jag att jag kunde vara som många andra.. Ta dagarna som de kommer, och glömmer man bort någon så är väl det inte "hela världen"? Får en människa sitta ensam hemma själv, ja då är väl inte de "hela världen", för jag har ju faktiskt något att göra?! Skulle jag slutat bry mig om alla andra, som faktiskt inte bryr sig tillbaka hade mitt liv helt plötsligt kunnat bli hur lätt som helst att leva! Men varför gör jag inte det då?! För att jag är en människa som bryr mig.. Jag har det i min personlighet, så just därför är det inget jag kan ändra på! men tro mig, ibland önskar jag att jag var helt annorlunda.. Undrar hur allt hade sett ut då?!

Vet inte hur jag ska kunna tacka alla de människor som finns i mitt liv, för att de vill finnas där.. Alla dessa människor som faktiskt bryr sig om mig till 100% och låter mig veta det! Ibland känner jag mig som världens sämsta människa som lägger alldeles för mycket kraft och energi på människor som inte förtjänar det! All den kraften och energin skulle jag istället lagt på er, mina vänner och min familj <3 <3 <3 Precis som jag skrivit tidigare så kommer det komma en dag då jag inte orkar mer! Inte orkar kämpa för något som känns lönlöst.. Jag är bara människa, och någon gång kommer lågan att slockna..

Nä gott folk, lite funderingar såhär en onsdag! Det bästa av allt med detta är att jag mår bra och är hur lycklig som helst.. Men detta är min blogg, min dagbok, och vill jag skriva ett helt inlägg om mina funderingar så gör jag det! Det är det som är så skönt med en blogg.. Min sida, mina rättigheter, mitt liv --> INTE DITT!

Middagsrasten tickar! Nu ska jag käka och därefter på besök hemma hos en klient, själv! Jag ska intervjua henne om hennes tankar/upplevelser av/från socialtjänsten, intressant!