Ibland sköljer känslorna över mig.. Det händer väldigt sällan numera, men någon enstaka gång får jag den där känslan inombords. En känsla, blandad av saknad, ledsamhet och frustration.. Idag blev jag påmind om dig. Påmind om hur det en gång brukade vara. Hur vi umgicks och bara älskade att vara i varandras närhet.. Påmind om hur vår vänskap en gång i tiden var. Det kan kännas en aning jobbigt att bli påmind, speciellt de dagar då känslorna tar fart och jag liksom inte riktigt kan hejda dem. Idag är det en sådan dag. Jag kan komma på mig själv med att sitta och fundera på de mest vardagliga sakerna.. Undrar vad du hittar på nu och hur du mår? Fortfarande, efter snart 1 år och 3 månader utan dig kan jag vilja ringa till dig och berätta saker. Positiva och negativa saker, precis som förr. Jag brukade dela så mycket med dig, och nu är det borta. Jag skulle aldrig vilja ha det så igen, då jag vet att inget någonsin hade kunnat bli som förr. Oavsett hur gärna jag egentligen hade velat träffa dig, prata med dig och bara vara nära dig så skulle det aldrig gå. Det har gått för lång tid och du har sårat mig alldeles för djupt.

 

Men jag saknar oss.. Saknar det vi en gång hade, innan allt blev sådär "konstigt".. Det kan jag aldrig förneka..

 

Hoppas att du har det bra!!