Jag verkligen älskar funktionell träning! Passar mig som handen i handsken ;) som rubriken lyder, så överlevde jag.. Kanske tack vare träningssällskapet ;) Om jag redan nu börjar känna av värken i kroppen, hur kommer det då att vara imorgon och i övermorgon? Puuhh... Aja, skönt att ha börjat igen! Imorgon kommer mamma och Lars hem till oss med deras crosstrainer :) Den ska kompensera för förlorade promenader samt gympass de dagarna då annat kommer emellan! Ska försöka att stå på den minst 2 ggr/vecka.. Vi får se hur de går!

Förresten, idag när vi körde ifrån gymmet var jag sjukt nära på att krocka med en cyklist! När jag säger sjukt nära menar jag att nosen på bilen var ca 5 cm från att träffa kvinnan.. Under mina 8 år med körkort har det aldrig hänt mig eller någon annan något då jag är alltid försiktig.. Men nu så! Jag kör i mina egna tankar, pratar lite lätt med Sara, svänger till höger och mitt i allt skriker Sara 3 gånger "Stanna, staaanna, staaanna!!" På tredje skriket kopplar hjärnan, slår bromsen i botten och hela bilen kasar, precis som att de skulle vara glashalt på vägen! Kvinnan blev skit sur, mumlade något och cyklade vidare.. För att trösta mig själv var det faktiskt inte bara mitt fel. Visst, jag ska vara uppmärksam osv, men bara för att hon är en cyklist kan man inte ta för givet att man kan (bara för att där är ett övergångsställe) cykla i full fart rakt ut i vägen! Hon ska liksom jag också ha uppsikt och kolla av trafiken.. Aja, hon klarade sig i alla fall :) Hela vägen hem till Sara fick jag lyssna på hennes skrattanfall :P skit kul liksom, att nästan köra på någon.. Haha :) Sara i ett nötskal, hon och hennes skrattanfall!

Efter den chockartade upplevelsen körde vi hem till henne där det bjöds på kaffe och skitsnack :) Tack för idag underbaring ;) Nu kallar sängen... Godnatt ZzzZzZzz