När jag sitter och tittar på gamla bilde rpå mig själv, blir jag LEDSEN!! Dessa bilderna ger mig motivation till max, samtidigt som jag blir ledsen, frustrerad och arg på mig själv. Jag är på min minsta vikt (i vuxen ålder), fast och nästan 100% nöjd med mig själv och min kropp! Jag hade satt upp ett mål i höstas där jag skulle gå ner ett visst antal kilo och komma i ett par byxor som jag inte kunnat ha på länge.

 

Under 3 månader tränade jag stenhårt! 5-6 pass i veckan i kombination med mindre godis, mindre alkohol och mindre skräpmat.. Jag gick ner nästan 4 kilo + 18 centimeter på kroppen och jag var NÖJD :) Sen kom thailandsresan och jag gick upp 2 kilo. Brydde mig inte så mycket då jag hade planer att ta tag i det så fort jag kom hem. Tyvärr blev det inte så :( En uppsats skulle skrivas, samtidigt som jag skulle plugga en ny kurs: familjebehandling. Ett tag kändes det som att jag höll på att gå in i väggen och just då var träning det sista jag kunde unna mig, trots att jag egentligen hade behövt det som mest! Strax därefter drabbades jag av influensan. Den orsakade en liggande Sara i soffan i 1 veckas tid + att jag fimpade cigaretten då! Här sitter jag nu, tre månbader senare med alla de förlorade centimetrarna tillbaka samt 5 kilo plus ;( Allt jag kämpade så hårt för i höstas är borta, och jag kan inte ens skymta min "gamla kropp".. När ska jag orka ta tag i allt igen?! Undrar hur det kommer gå med träningen den dagen jag får ett heltiidsjobb?

 

Jag vet att rökningen har spelat stor roll! Har gått upp 3 kilo på tre månader pågrund av det + mindre träning.. Jag vet också att jag hellre är lite mullig än fast i rökningen igen.. MEN, det jag ville poängtera är hur fort allt kan ändras! Vägen för att nå sitt mål är lång och vägen för att trilla dit och göra allt ogjort är såå mycket kortare..