Den riktiga ångesten infann sig för cirka två veckor sedan, när de var en månad kvar på min ledighet tillsammans med Alvin. Nu är det bara två veckor kvar! Tiden går så snabbt, alldeles för snabbt 😐 Tänk att jag redan varit hemma med min pojke i 1 år och 1 månad. Vart har detta året tagit vägen? 

Samtidigt som det ska bli skönt att börja jobba igen så kommer de bli tufft att skiljas åt från Alvin. Det är många timmar jag ska vara utan honom om dagen om man räknar de få timmarna vi träffas.. 😢 Börjar jobba 08.00 och är lagom hemma till 17.30 och sen lägger sig A 19.30. Så vi kommer att få två timmar tillsammans varje dag. Oerhört lite om jag får säga mitt, men verkligheten ser tyvärr ut så. Jag har ändå turen att jag fötts i ett land där man har möjlighet att få vara hemma så länge med sitt barn! Så det är jag glad för såklart 😌